halverasofia

Igår, en vecka efter mig, gjorde min kära lillasyster Sara en gastric by pass. På samma sjukhus som mamma gjorde den. T.o.m på samma avdelning. Det kan inte ha varit kul för Sara att göra samma operation på samma sjukhus och samma operation som vår mamma dog av. Men hon fixade det galant. Sara är är något känslig mot narkosmedlet och mår idag mycket illa. Men hon har iallafall varit uppe och gått och börjat få i sig vätska. Alltid något! Lycka till med ditt nya liv nu älskade lillasyster.

Hur går det för mig då? Jo jag kämpar på med min flytkost. Jag har varit oförskämt pigg och alert genemot hur folk brukar vara efter stora bukoperationer. Men jag var så himla mentalt förberedd denna gång och satsade allt på att komma igång så fort som möjligt. Och jag lyckades bra tror jag..... Just idag tycker jag att det tar emot med sopporna, men jag vet att till helgen kan jag börja äta så smått igen vilket känns BRA!!! Jag provade faktiskt lite potatismos igår kväll. Kanske 1 msk på sin höjd. Och jädrans bananas så mätt jag blev. Hu! Ikväll har jag mixat ärtsoppa och spätt den med mycket vatten, vilket smakade supergott i både mage och mun.

Det som är svårt är att få i sig 2 liter/dag eftersom 1 dl skall ta sig 20 minuter att dricka/äta. Det innebär att jag äter och äter och äter hela tiden.... Det som inte gör desto lättare är att jag är en sjuk liten Blixtra hemma om dagarna oxå. Hon pockar på min uppmärksamhet konstant så jag känner att det är svårt att få ro till att äta som jag skall. Men det är klart, är man liten och sjuk så vill man vara nära sin mamma och vem kan tacka nej till älskade Blixtra.....? Problemet är ju att jag inte kan lyfta henne och hon förstår inte alltid när mamma förklarar att hon har hål i magen som gör ont. Men ibland funkar det bra och hon rättar sig efter det. Phew!

Jag har iallafall tagit before-bilder nu som jag tänker lägga ut endera dagen. Det skall bli kul att följa skillnaden! Månad för månad! Kilo för kilo. Varje kilo är en riktig hälsovinst just nu! Oj så bra jag mår! Det här är det bästa som hänt mig på år och dar.

I helgen trummade min pepsi max-abstinens igång på riktigt. Det var INTE kul. De som känner mig vet att jag sannolikt dragit i mig minst 2 liter sådan om dagen på sistone och nu dricker jag ingen kolsyrad dryck!! Jag mådde verkligen skit i omgångar. Rastlös. Krypningar i hela kroppen. Koncentrationssvårigheter. Irritation. Ja hela paketet bara flög över mig på någon sekund. Jag hade jättesvårt att tackla abstinensen och den bara bedövade varenda cell av mig med sina ondsinta beteenden och känslor. Det var nära att tårarna kom. Och skall jag vara helt ärlig så bölade jag nog ett tag och tyckte jätte jätte jätte synd om mig själv en stund. Patetiska människa!!! Jag visste ju att det skulle komma. Och vad är det mot allt som t.ex. händer på Haiti. Eller hos den här familjen http://annajansson73.blogspot.com/. Det jag borde känna nu är tacksamhet och åter tacksamhet till att fått den här chansen och att allt gått så bra. Men även en stark Sofia kanske får vara lite sårbar då och då..... Det hör nog livet till! Mina känslor är också viktiga. Liksom dina känslor!!! Typ. Man får vara liten ibland, bara man inte stannar där och leker martyr. För det mår ingen bra av.

Idag har jag fått blombud med världens underbaraste tulpanbukett av min chef och mina fina fina arbetskamrater. Tack för den! Den var lovely! Och gjorde mig superglad!  Tack snälla ni för omtanke och tankar!

På tal om att det tar emot med all västka som skall inmundigas så rasar min vikt iallafall. Dagens viktstatus: Minus 8 kilo! Inte illa pinkat! *supernöjd*

Men jag saknar att arbeta. Det är INTE min stil att gå hemma såhär. Jag får Å N G E S T på riktigt. Jag blir så slö av att vara hemma hela tiden. Så ni som vet med er att ni ex skall träna på Nautilus, gå ut och gå eller är villig att bjuda Fian på någon god soppa. HÖR AV ER FÖR FARAO!!!

Med tacksamhet och på återhörande! 

Eder Sofia