halverasofia

Ja just imorgon, i samma ögonblick som narkosläkaren söver mig, då börjar mitt nya liv. Jag får helt lära mig att äta på nytt. Vad jag kan äta vet jag inte än. Det återstår att se. De första två veckorna får jag bara dricka flytande. Sedan får jag börja med purekost, typ 5 månaders barnmatsburkar. Det kommer att smaka urläckert då inbillar jag mig. Det gör nog allt efter att man bara druckit i två veckor.

Strax skall jag bege mig in i duschen och skura mig ren med Descutan. Denna procedur skall upprepas tidigt imorgon bitti. Men innan dess skall jag ha packat min lilla bag med lite kläder, hygienartiklar, mobilladdare, mobil och lektyr. Jag skall också ha hunnit sova några timmar hade jag tänkt, om det nu går? Och framförallt ska jag mysa järnet med min familj ikväll.  

Gud vad jag ser fram emot att snart kunna torka mig i arslet utan att bli svettig. Och att leka med Blixtra tills hon stupar. Idag är det jag som stupar. Det är mycket jag ser fram emot, om ni bara visste.

Idag är det spänt vill jag lova. Och jag är nervös. Har iallafall varit hos gulliga Marie och fått fotvård. Det var så skönt. Och nu slipper jag sticka upp en ful fot i nyllet på operationspersonalen imorgon.

Det jobbigaste blir nog att vara borta från Blixtra de här dagarna. Jag har inte sovit från henne en natt sedan hon föddes. Men hon och hennes pappa kommer nog och hälsar på mig tror jag. Och sedan lär vi få många dagar, veckor, månader och år tillsammans. 

Jag är en jävel på att ta hand om andra människor. Mitt yrke förstärker det påståendet. Jag är inte sjuksyrra för intet. Men det är dax nu, att jag börjar ta hand om mig själv också. Jag får allt börja gilla mig själv, kanske t.o.m börja älska mig själv. Och framförallt börja vara snäll mot mig själv och min kropp, något jag inte varit hittills. Det är stort mina vänner. MEGASTORT!

Igår skrev jag ett långt inlägg men i samma stund som jag tryckte publkicera å försvann inlägget. Surt sa räven när han bet i äpplet.

Men nu kära vänner, tänker jag sluta skriva för idag. Orkar jag så hasar jag ner till sjukhusbibliotekets dator och uppdaterar er. Annars så hörs vi om några dagar.

Med tacksamhet och på återseende

Eder Sofia